Gårdskatter

En del katter är svåra att få riktigt tama. De vill bara inte,

hur man än fjäskar och gör sig till för dom.

De är inte skygga, utan rör sig gärna omkring oss, och är med 

när det händer saker. 

De når bara inte riktigt "ända fram".

Bibbi är en av dessa katter. 

Vi har ett gäng som skulle lämpa sig bra som stallkatter/gårdskatter.

Vissa av dem skulle troligen trivas bäst om de fick vara ute, bo i ett

stall, och sköta sitt liv så som de själva tycker är bäst.

 Ebba är en självständig "sköter-mig-själv"-dam.

Ett stall, eller annan lämplig byggnad, att fånga möss i, är en

ypperlig tillvaro för dessa katter.

Om de bara har utrymmen där de kan ligga torrt och bekvämt, 

samt tillgång till mat och vatten, är det ett bättre liv för 

dessa katter, än att tvingas frottera sig med oss 

människor inomhus.

Jessica har troligen varit ute i hela sitt liv, och skulle även hon önska 

en arbetsuppgift på en gård.

Fördelen med att ha skygga katter som stall-/gårdskatter, har 

jag själv upplevt med de vi har.

De gör först och främst ett bra jobb med att hålla gården ren 

från de små gäster vi inte bjudit in, men som gärna förser

sig ur de andra djurens skafferi, eller av hönsens ägg.

De hoppar aldrig in i bilar, det är de för försiktiga för.

De går aldrig fram till människor, alltså kan ingen vara elak

med dem. 

När det är jakt i skogen, håller de sig undan, och riskerar 

inte att råka ut för olyckor. Inte för att jägarna här skjuter

dom, men de lösa hundarna kan ju hitta på något när de

ser en liten katt. 

Sådana här små gynnare ser vi sällan numera.

 

Våra gårdskatter har alltid mat och vatten tillgängligt, och

behöver inte jaga för att de är hungriga.

De kan istället jaga för att de tycker att det är roligt, och för att

det är deras naturliga instinkt. Och det gör de.

Jenny, Gittan, Polly, och Victor, är alltid på jakt, verkar det som.

De andra är lite äldre, och inte så på hugget som förr,

men de är trevlig dekoration, och jag blir alltid glad när jag ser 

dem. Det ser så hemtrevligt ut när de solar sig på stenmuren, 

eller när Klara undrar om hon ska få lite skinka när jag varit

och handlat. Och de är alltid öppna för ett litet samtal, om än 

på lite avstånd.

En annan kategori av de "nästan-tama" katterna, är t ex Moa.

Hon, och några till, skulle också vilja bo på en gård, men ha

möjlighet att gå in i huset, och njuta i en mjuk, varm, bädd.

Moa är en underbar katt, men vill inte bli klappad. Hon myser

gärna i elementsängen, och är överhuvudtaget ganska bekväm

av sig.

 Vår allra finaste Bertil, skulle nog inte ha något emot en egen

gård att styra och ställa på. Men med vistelse inomhus också, 

hos någon som inte kräver att han ska sitta i soffan och

gosa.

Jag hoppas att även dessa katter ska få sin drömtillvaro en

dag, att det finns en gård, eller ett ställe där de kan få vara

så självständiga som de vill.

Det verkar vara svårt att hitta, men kanske.....

Helen FHHK