Tänk om man kunde få lön för att ta hand om de hemlösa katterna!
Om man kunde leva på att sköta om, och umgås med dom!
Dream on!
Tyvärr är det inte så. Noll kronor i ersättning, för att ta hand om
de underbara individer, som någon betraktade som skräp.
Osmakliga små varelser, som tydligen var så gemena, att de
inkräktade på någons liv.
Som Othello, som blev dumpad. Vad ont hade han hunnit göra
i sitt korta liv?
Hur resonerar de som dumpar katter? Eller djur, överhuvudtaget?
"Jag ska på semester, och den fördömda katthonan har ungar!"
Eller?
Och de som avlivar sina djur, för att de ska åka bort några veckor?
Man lägger tusentals kronor på sin egen resa, men kan inte lägga
en betydligt lägre summa på sitt djur. Det finns massor av fina
pensionat, som kan ta hand om djuren, de få veckorna man är
på annan ort.
Hur snål får man bli?! Okänslig för ett litet liv, som litar på en,
och som är lojal och trofast!
Vad hade du för viktigt, som övergav underbara Tindra?
Jag skulle gärna vilja få ett svar från någon, som dumpar sitt
djur för sin egen bekvämlighet.
Var finns samvetet?
Åker man sen lugnt hem och dricker kaffe, utan att tänka på
individen som är lämnad ensam ute i kylan?
Bryr man sig om om det lilla pyret svälter ihjäl?
Snälla, ett svar!!!
Jag kan omöjligt förstå det!
Jag känner mig så här, när jag tänker på det!
(Herr Apa söker för övrigt också ett hem. Han sitter och surar
i väntrummet på kliniken just nu.)
Jag lägger gärna min tid, och mitt liv, på att ta hand om de ljuvliga
katterna som passerar i mitt liv.
Hela sommaren går åt till att sköta om alla ratade kattungar,
utöver alla de vuxna katter vi redan har inne.
Jag har inget behov av att resa till främmande platser, inte ens av
att lämna gårdsplanen.
Jag har världens bästa jobb, med världens bästa chef.
Jag har underbara Honey och Oscar som möter mig varje morgon,
som förgyller min dag.
"Fritiden" ägnar jag åt de hemlösa katterna.
Honey och Oscar.
Jag är aldrig ledig. Ibland, någon dag då och då, kanske
även jag skulle vilja vara helt fri från förpliktelser.
Det är dock aldrig möjligt.
De hemlösa katterna tar aldrig slut.
Och det beror helt och hållet på alla de människor
som producerar fler och fler, och inte uppskattar de
fantastiska individer de har nära sig.
Mitt liv är utstakat. För all framtid....
Helen FHHK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar