Att bli med smått!

Det här är Louise.

Hon är ca 2 veckor, och har ingen mamma.

Rättare sagt, hon har ingen kattmamma. Hon har mig.

Att ta hand om en liten, är som att få barn på nytt. 

Det innebär att man inte sover hela nätter (vilket egentligen

inte gör någon skillnad för min del. Jag har uppnått den åldern, 

då man inte sover så många timmar i sträck.)

Louise äter tre gånger per natt, ibland med bara en timmes

mellanrum. 

Tyvärr är Louise inte helt frisk. Hon har problem med sin

hjärna. (Vi tror att problemet sitter där.)

Det gör att hon har något som liknar epileptiska anfall.

Ibland har hon det med bara 5-10 minuters mellanrum,

ibland är det många timmar mellan anfallen.

 Vi hoppas att hon ska bli bättre med tiden. Hon är så liten,

och vi vill inte sätta in någon stark medicin. 

Hon får naturmedel, som är helt ofarligt för henne.

Fortsätter det när hon blir äldre, får vi fundera på vad vi ska göra.

Jag är definitivt inte beredd att ge upp. Hon är så ljuvlig. 

Snäll och tålmodig.

Louise ska ha sin chans att leva.

Louise med sin flaska. Det är ofattbart så mycket hon kan äta.

Hon drar i sig ett helrör på kort stund.

 Jonna är också en kattunge som varit mycket sjuklig.

Nu är hon frisk, och söker ett hem genom KKS.

Livet med katterna är inte alltid så positivt. Det bjuder på

mycket glädje, men också riktiga tragedier.

Hittills i sommar, har vi varit tvungna att avliva 4 kattungar.

Det tar på en....

Små varelser, som aldrig fick chansen att leva. 

Jag hoppas slippa ta det beslutet fler gånger i år.

Helen FHHK