Det är inte ok!

Det är inte ok att ringa vår föreningstelefon, och be oss
att ta hand om en privatägd katt, och när vi nekar att ta
in den, hota med att släppa ut den, "för då hamnar den ändå
hos er, eftersom den blir hemlös".

Som en sorts utpressning, för att försöka få oss att känna oss
tvingade att plocka in den stackaren.
Detta har nu hänt några gånger.
Jag undrar hur man tänker?
Är man villig att släppa ut sin lilla fyrbenta vän, som litar
på en trots ens fula tankar, eller är det bara ett tomt hot?!

Desirée, dumpad i en bananlåda.

Vill man utsätta sin katt för det lidande det innebär att bli dumpad?
För att låta den genomgå svält, köld, skador, mm.
En del dumpar dom intill en väg, med de risker det innebär.

Många dumpade katter har psykiska problem, som tar månader
att arbeta bort. De tror att de ska bli utslängda igen, och har svårt
att känna riktig tillit till människor.
Vi har sett det otaliga gånger.

 Desirée efter månader av omvårdnad, samt kastrering. Morre
i våningen under.

Vi tar inte in katter som redan har en ägare. Har man skaffat
en katt, har man ett ansvar att själv hitta hem till den, när man
inte orkar ha den längre.
Jag tycker att namnet på vår förening säger ganska tydligt
vad vi sysslar med.
Eller kan man missförstå ordet hemlösa?

Diana, en försiktig tjej.

Inte heller hjälper det att dödshota sin katt, för att vi ska ta
in den.
Vi tar inte på oss skulden om någon hellre dödar sin katt, än finner
ett nytt hem till den.
Det får var och en ta på sig själv. Om man vill svika sin vän,
genom att  avliva den, istället för att bemödiga sig att hitta ett
hem där den är välkommen, får man själv slåss med sitt
samvete.
Om man nu har ett.

Plätten, och en hel hög katter, blev frånflyttade.

Skaffar man sig ett djur, har man fullt ansvar för det, hela dess liv!


Helen FHHK