Flera som engagerar sig i hemlösa katter, inte bara i vår förening,
har uttryckt att de inte orkar mer.
Jag känner flera som går på knäna, mest pga det psykiska trycket
från folk som inte aktiverar sig i det här arbetet.
Folk som tycker att vi ska ta in varenda katt de ringer om, och som
blir otrevliga, och uttalar hot mot katten:
"Om du inte tar in den, skjuts, dränks, förgiftas, den." Exempelvis.
Folk som blir sura för att man inte är tillgänglig på telefon 24/7.
Som inte fattar att vi gör detta på vår fritid, obetald, att vi har
jobb.
Folk som tycker att föreningar, alternativt veterinärer, ska bekosta
kastreringen av deras egen, privata, katt, för att de själva minsann
inte har pengar till detta, och vi borde göra det, för då slipper
vi ta in så många hemlösa katter.
Folk som adopterar katter, och sedan tycker att vi är skyldiga till
de sjukdomar katterna drabbas av, både direkt efter flytt,
och senare i livet.
Vi föder inte upp katterna själva, vi tar hand om de katter
som andra sitter och producerar.
Vi vet inte vad de bär på då de kommer in, vi vet inte vilka gener
de bär på. Detta har en del svårt att förstå.
Stödhem (som vi som väl är inte har många av), som plötsligt
tröttnar på att ta hand om den där tillfälliga katten, och
pressar förmedlaren av den genom diverse hot.
Med mera, med mera.
Jag undrar ofta varför en del ställer så mycket högre krav på andra
människor, än vad de gör på sig själva.
Och vad de förväntar sig att uppnå med dessa krav.
Eller går de medvetet in för att knäcka de som räddar hemlösa djur?
Vad tror de då händer med djuren?
Ska vi inte ha någon som bryr sig i de hemlösa djuren i det här
landet?
Har de själva problem med sin egen otillräcklighet, och måste
vara elaka, och försöka knäcka de som inte har samma brister?
Är det någon sorts komplex?
Jag vet inte, men just nu känner jag i alla fall att jag ligger på gräns,
och balanserar.
Flera med mig känner likadant.
Vi orkar inte längre.
Utöver pressen från dessa personer, ska vi kämpa med sjuka
katter, behandlingar i det oändliga. Katter som dör, trots alla
insatser.
Vi ska ta hand om alla de katter vi har inne, sköta dem, se
efter dem, hulda om dem.
På vår fritid....
Men av någon outgrundlig anledning, ska just vi klara av allt detta,
vara tillgängliga alltid, reda ut alla andras problem, vara
psykologer till folk, bekosta allting.
Samt då att vi ska försöka få in pengar till hela denna verksamhet.
De som gnäller, bidrar i regel inte med någonting själva.
Folk som säger att man inte ska hänga upp sig på det negativa,
utan bara på det positiva, har troligen aldrig varit utsatta för
den här pressen själva.
Jag håller med om att det är mycket positivt i den här verksamheten,
många snälla, trevliga människor, mycket positiv respons från
katterna, men ibland, oftare och oftare, är det svårt att bara
se den sidan av katteriet.
Slutligen vill jag tacka er som bidrar med den positiva sidan
av allt detta. Jag hoppas att ni ser den nyttan ni gör, för oss,
och för katterna!
Lillebil, kattungen som överlevde!
Helen , FHHK
5 kommentarer:
Exakt så är det, har jobbat ideellt i många år och vet precis hur det är. De som gör minst klagar mest, och tycker att vi som jobbar ideellt inte gör tillräckligt. Fick höra av en "dam" en gång att hade man tagit på sig att jobba ideellt fick man faktiskt ställa upp när hon ringde. Det var min skyldighet, själv hade hon tydligen inga skyldigheter alls! Vi får stötta varandra så gott det går. Ni gör ett mycket fint arbete och se bara till att få egen tid så ni orkar med ert eget liv också. Ann på Djurens Vänner
Inte klokt att ge sig på er.
Ni gör ett fantastiskt jobb.
Visst har ni rätt och så är det - men jag anser också att det är dags för alla katthjälpare, alla ideella katthem, alla med efterlysnings- och upphittade-sidor på nätet att börja ställa krav! Med det menar jag att man t ex vågar gå ut med åsikten att det är mycket oansvarigt att släppa ut sin katt okastrerad, omärkt och oregistrerad, att det är mycket ansvarslöst att släppa ut sina katter fritt i stora bostadsområden, när man bor nära stora vägar på landet osv. Det är dags att lämna en uråldrig kattsyn och anamma den nu gällande - ansvarstagande för en familjemedlem. Om vi som hjälper inser att vi kan driva våra åsikter och gör det så hjälper vi katterna med en statushöjning också!
Alla som hjälper hemlösa katter är guld värda och ni får alldeles för lite uppskattning. Även om vi hjälper föreningen som vi är medlemmar i (och andra)med pengar, transporter osv så önskar man att man hade ork och pengar att göra ännu mer. Och ni ska inte behövs ta "skit" för att folk inte kan ta ansvar för sina egna katter och man måste även inse att om man adopterar en hemlös katt så får man ingen garanti på att den är fullt frisk, herregud det finns väl ingen seriös människa som berått mod förmedlar en katt som man vet är sjuk (om det nu inte är en sjukdom som man vet att katten kan leva med)och då förutsätter jag att man upplyser om det.
Om bara vi som arbetar för katternas bästa kunde dra i samma riktning ... Vad anser ni om Mjau och SVEKATTS kampanj? Den som säger att en lag om ID-märkning kommer att lösa alla problem med hemlösa katter.
Skicka en kommentar