Bappel tar över.

Nej, nu får jag ta över datorn! 

Den där människan  skriver bara en massa negativa saker.

Dags för en positiv katt som jag, att putta henne åt sidan! 

Jag ska berätta om när jag rymde hemifrån! 

Det är visserligen ett tag sedan, men så fort jag försökt komma 

åt datorn, har den smällts ihop framför nosen på mig.

Det här är jag, hemma på köksbordet.

En dag i september, när Åsa skulle hämta Mira, hade jag så

urbota tråkigt. 

Jag får aldrig följa med någonstans, bara gå här hemma.

Jag, som är katternas Marco Polo! 

Hallå! Jag vill upptäcka kontinenter, djungler, planeter! 

 Den här dagen, slank jag in i Miras bur, utan att någon märkte det.

Ingen kände skillnad på tyngden i buren. inte Åsa, och inte

den där hussen jag dras med.

Inte förrän konduktören på tåget, som Åsa åkte hem med, böjde

sig ner och tittade in på oss, sa att hon hade fina katter, upptäckte

hon mig.

Ha, ha! Ni skulle ha sett hennes min! 

Hon visste inte att hon hade två katter istället för en i buren! 

Åsa blev nog lite orolig för vad min matte skulle säga. 

Jag är ju hennes guldklimp! 

Nå, kanske har jag lite konkurrens av Bapplan.

Matte tyckte, att jag fick väl ha en liten minisemester.

Jag tillbringade tiden hemma hos Titti, där jag fick en massa 

delikatesser, och blev uppassad, sådär som man ska bli när man 

är på en förstklassig semesterort! 

Efter två veckor tog Titti och jag tåget tillbaka till Höör. 

Kanske ska jag göra om det en dag, men så fort Åsa är på besök

numera, räknar matte nogsamt in mig när Åsa åker hem igen.

Bapplan.

Bappel, FHHK