Jaha, ja. Igår visste jag precis vad jag skulle skriva.
Orden var klara, bara att använda. Men ord är flyktiga.
De har ett bäst-före-datum.
Används de inte genast, är de förbrukade, utgångna.
Det får bli en bild, så länge.
Kanske kommer det nya ord, fräscha, nybildade.
Jag ville skriva om den situation som råder inom kattvärlden
just nu. Ja, den som handlar om de hemlösa katterna.
För den är i det närmaste katastrofal.
Katterna som springer ute, är oändligt många.
Katterna som är intagna, är också alldeles för många.
Kolonier med mellan 10-20 katter, okastrerade, är inte ovanligt.
Katter som hotas av avskjutning, finns det gott om.
Det känns bara så nödvändigt att få in dem alla, innan de
börjar föda ungar ute i buskarna.
Småbapplorna, som kom in för snart två år sedan. Pyttan och Grynet.
Men hur tar man in stora kattgrupper, när det redan är fullt överallt?
Eller fullt, det är ett för litet ord.
Överfullt, megafullt, översvämmat, är mer adekvata lydelser.
Och snart kommer kattungarna....
Var ska vi sätta dessa?
För kommer gör de. Det kan vi vara säkra på.
Louise, som kom in förra året.
Trots att vi hittar hem till många av de katterna som kommer in,
fylls tomrummet hela tiden upp av nya katter.
Nå, tomrum är väl för mycket sagt.
Sanningen är att ingen förening någonsin har ett tomrum.
Det kan åka 20-30 katter, och det är ändå överfullt.
Ja, det känns hopplöst.
För vad gör vi med alla idioter som inte kastrerar sina katter?!
De som låter sina honor få kullar varje år, utan en tanke på det
överflöd som redan finns?
Hela tiden hör man om gårdar, eller andra ställen, där katterna
förökar sig varje år.
Imelda.
Vi hinner inte, orkar inte, har inte råd, att ta hand om dem alla.
Vid den här årstiden känns det som en kapplöpning med tiden.
Hur många hinner vi kastrera, innan de föder sina ungar?
För nej, det är inget hinder att kastrera den hona som är dräktig.
Många verkar tro det. En del använder det som ursäkt för att inte
kastrera.
Och gnäller sedan om kattungarna som de inte lyckas hitta hem
till.
Kastrera, oavsett!
Det gör vi!
Helen FHHK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar