TNRM-katter.

Gittan och Iris är två av våra TNRM-katter.

En del av de katter vi får in i föreningen, vill inte bli riktigt tillgängliga.

De är helt enkelt inte intresserade av ett nära sällskap, när det gäller

oss som går på två ben.

Många av dem är födda, och uppvuxna, ute, och har aldrig blivit

hanterade av människor. 

 Lillan kommer från ett stugområde i Malmö. Hon trivs mycket

bra som gårdskatt, och njuter av det lugna livet i skogen.

Ibland, när hon får riktigt smaskig mat, kan hon låta sig klappas. 

Dessa katter blir ofta ett "upplagringsfenomen" i föreningarna.

Många som ringer och vill ha stallkatter, vill ha tama katter.

Det är få som vill ha de "skygga" katterna, vilket jag finner lite

märkligt.

Vi har själva adopterat en del av dessa katter, som nu lever i frihet på

gården, och jag tycker att de är idealiska.

 Gittan, som vi var tvungna att kupera svansen på, då den blev 

skadad för flera år sedan. 

I och med att de inte är tillgängliga, behöver vi inte vara rädda för att 

de ska hoppa in i främmande bilar, och försvinna.

De går inte nära främmande människor, och kan inte råka ut

för folk som är illasinnade.

När jägarna är i skogen, gömmer sig katterna. Inte för att

"våra" jägare skulle få för sig att skjuta dem, men det finns

ju ställen där detta sker. De aktar sig också noga för

jakthundarna.

Missan i sin favoritbuske. Hon gillar att klättra i träd, och syns

ofta liggandes på en bekväm gren en bit upp.

Katterna har fri tillgång på mat och vatten, och får även burkmat 

minst en gång per dag. 

Trots att de är i överhull, jagar de bra, och möss och råttor

är numera ett sällsynt inslag på gården. 

Det är inte, som en del tror, att hungriga katter jagar bäst.

De behöver energi för att orka jaga, och den energin får de

med bra mat och omvårdnad. 

Katter jagar för att det ligger i deras gener, och ju mer energi den 

har, desto mer orkar den.

Som alla andra varelser som ska prestera, människor, hundar,

hästar, m fl.

Katten är ett tamdjur, och kan inte försörja sig med det den lyckas

förse sig själv med.

Den överlever inte heller på enbart komjölk (som egentligen inte

alls är bra för dens mage). 

 Olga är en av de katter vi har inne, som skulle lämpa sig bra på

en gård.

Som sagt har vi en del katter som skulle må bäst av att komma ut

som gårdskatter.

De vill inte vara ensamkatter, då de alla kommer från ställen där det

funnits flera katter.

Om någon känner att de är villiga att ge dessa katter ett hem, där 

de får leva "fritt", kan vi tänka oss att sätta ut dem som TNRM-katter.

Kraven på dessa hem är: 

Fri tillgång till bra mat, samt vatten.

Torra bra ställen för dem att vila på, samt i övrigt en bra miljö.

Tillsyn varje dag.

Vård vid behov.

Kort sagt, de naturliga förutsättningarna för att katterna ska 

må bra.

När vi har placerat ut nya katter på gården, har vi hållit dem

instängda i en inhägnad del av det rum där den i sin framtid

matas. Då kan den också bekanta sig med de katter som redan bor

på gården.

En månad tillbringar den där, för att vänja sig vid de ljud som 

förekommer i dens nya tillvaro, och för att den ska veta var den bor.

Man kan inte bara ta hem katten på gården, släppa den, och 

sedan förvänta sig att den ska veta, att det är här den ska bo. 

 

Eufemia är också en av de som skulle vilja ha mer frihet i sitt liv.

Själv tycker jag mycket om de skygga gårdskatterna, och jag blir 

alltid glad av att se dem jaga, klättra i träd, sola på en sten,

 eller ligga och slappa på gödselmuren. 

Arbetet de gör på gården, är ovärderligt. 

Det är också trevligare med "naturlig" bekämpning av möss

och råttor, än med gift.

Helen FHHK