Skröpliga tanter!

Just nu känns det mer än vanligt, att vi inte räcker till för de 

hemlösa katterna. Vi skulle så gärna vilja göra mer, men då jag

har drabbats av bältros (vilket för övrigt verkar vara fler av mina 

bekanta som har gjort), och flera i föreningen också är sjuka, vissa

med ganska allvarliga sjukdomar, har vi fått dra ner på verksamheten. 

Vi har allvarliga funderingar på att döpa om föreningen till 

"Skröpliga Tant-Föreningen". 

 Kanske min man, som skröplar sig fram över gården, och sköter 

mycket av lådplockning, föreningstvätt, och annat, skulle protestera

över att bli kallad tant....

 Mannen till vänster. 

Nu i kattungetider, skulle vi alla behöva vara pigga och krya.

Men nu är det inte så, och därför tar vi inte in lika många ungar

som tidigare år. Vi tar inte heller in många vuxna katter.

Ella och Hilda Djus, Effies unge.

De flesta av de ungar vi har inne nu, är leveransklara. Tio av

dom har fått hem, många har inte det.

En del tycker att vi har för stora krav på de blivande hemmen, men 

det är ingen mening för oss att sätta våra små diamanter i hem, där de 

riskerar att bli överkörda, eller på andra sätt råka illa ut.

Varje dag läser man om försvunna katter, överkörda katter, katter

som råkat illa ut för att människor varit elaka mot dom.

Vi vill inte att detta ska hända våra katter, eller någon katt 

överhuvudtaget.

Vi räddar inte livet på dem, för att de sedan ska råka illa ut.

De har varit med om tillräckligt som det är.

 Tonto, här på kliniken. Innan han åkte hem, fick han badas. Han hade tvål i pälsen.....

Jag har ingen förståelse för varför katter ska springa ute om man bor

intill en trafikerad väg, eller när man bor i stan, eller för den delen

i tättbebyggt område. Bor man i villa, kan man bygga en voljär, med

aktivitet i form av klätterställningar, tunnlar, mm. Bor man i

lägenhet, kan man bygga dito inne. Katter behöver inte springa 

fritt för att ha roligt. Bor man på ställen utan alltför stora

riskmoment, kan de vara ute som de vill, men bor man inne i samhällen,

tycker åtminstone jag, att man inte ska släppa ut katten vind-för-våg.

 Tesla. Nyinkommen, från en av våra TNR-kolonier idag. Lite försiktig

dam.

Vi sätter inte heller kattungar som ensamkatter. De behöver verkligen en kompis. Antingen i sällskap av en av sina lekkamrater, eller en ny kompis 

i sitt blivande hem.

Vi har vuxna katter som vill bo som ensamkatter. De är inte många, men en del trivs bara inte med kattsällskap. Var katt ska ges den bästa förutsättningen i 

sitt nya hem.

 Citron, som är väldigt osäker gentemot människor, flyttar enbart 

ihop med sin betydligt mera framåt syster Russin.

 Gremlin har många intressenter. Men hon tar inte emot besök förrän hon är stark nog. Hon kom in mager, full med löss och öronskabb. Hon kommer

att få en mycket krävande päls, och mår troligast bäst av att vara

innekatt, hos någon som gillar pälsvård.

Jag hoppas givetvis att alla våra katter ska få hem som passar dem. 

Men i väntan på det rätta hemmet, är de mer än välkomna att stanna i föreningen. Vi älskar dem alla.

Nu ska jag slänga mig i soffan och virka myntaleksaker. De tog

slut redan under lördagen, när vi stod på marknad i Höör. 

Söndagen den 26/8 har vi öppet hus, och då hoppas jag på

att ha tillräckligt många färdiga. 

Det blir andra färger på de nya, de här såldes på marknaden. 

Helen FHHK