Desperat situation!

Det är väldigt många som hör av sig om katter som behöver

 komma in nu.

Tyvärr har vi ont om plats, och även om vi skulle kunna trycka in dem

någonstans, har vi problem med den ekonomiska biten. 

Det kostar massor att ge de hemlösa katterna mat och husrum.

Exvis sanden går på ca 4000 kr i månaden. Till det kommer mat,

mediciner, avmaskning , loppmedel, och medel mot öronskabb. 

En del som lämnar in katter, tänker på denna biten. De flesta gör

det inte. 

Dessutom försöker vi bygga våra katthem....

Vi har hela tiden trycket på oss att försöka skaffa fram ekonomiska medel.

Utöver att ta hand om de intagna katterna. I princip är vi aldrig fria. 

Den psykiska pressen är stor, och hela tiden står det nya katter

och knackar på dörren.

En pall kattsand kostar lite drygt 8000 kr, och räcker i 2 månader.

Tack vare alla som lägger mat i våra tunnor, blir matkostnaden 

mindre betungande. 

Veterinärvården är en kostsam bit, trots att vår utslitna veterinär 

jobbar i stort sett gratis. 

I princip alla katter som kommer in, är okastrerade, och i behov av 

medicinsk vård. De flesta har öronskabb, och annan form av ohyra.

Många har problem med sina tänder, och behöver dra ut ett antal

av dem, samt få tandsten borttagen.

På senare tid har det även kommit in en del trafikskadade katter.

De har bl a skador i bäcken, ben, och käkar. 

Tindra, upphittad i Höör. Hon har en nackskada, brott på höften,

öroninflammation, dåliga tänder, och var naturligtvis inte

kastrerad.

 Simon, bebis på ca 3 månader. Han var full av fästingar, och

ganska smutsig.

Lisa är 15 år, och trots sin ålder, är hon den fräschaste katten

vi fått in på länge.

 Ragnar, före bad, kastrering, och tandutdragning (han hade ruttna 

rötter, och många dåliga tänder).

Nå, kontentan av denna klago-blogg är, att belysa föreningens 

ekonomiska situation.

Visst är det lätt att säga, att vi inte borde ta in  fler katter.

Men för oss, som befinner oss mitt uppe i detta, är det inte

alltid så enkelt att säga nej till nödlidande katter. 

Skulle vi sagt nej till den våta, tilltufsade Simon? Till den

svältande Tindra? Till kattungar som riskeras att frysa

och svälta ihjäl? Till den lilla kattungen, som vimsade omkring

på en 80-väg?

Jag vet inte, men vi har inte hjärtan av sten. Och vi tar gång efter 

annan på oss för mycket.

Vi söker PENGAR, PENGAR, och åter PENGAR, för att

kunna driva denna verksamhet vidare.Allt är välkommet, stort

som smått.

Vi söker också hem till dessa små olycksfåglar, som livet 

behandlat så illa. De är många. Oräkneliga. Och verkar bara

bli fler, ju längre hösten lider.

Helen FHHK