Kastrera!

En önskan så här i början av året, är att det i år inte ska födas ens

i närheten så många kattungar som förra året.

Igår fredag, kastrerade vi första dräktiga honan. Så det är redan 

på gång. 

Alltså hög tid att kastrera alla de katter som fortfarande är fertila. 

 Kattungar (här representerad av en Bappel) är söta, charmiga, 

och alldeles underbara, men, det finns ingen anledning att

 föda upp fler, så länge överskottet av katter är så stort som det är.

Många tror att katterna inte kan bli dräktiga då de är under året. 

Men det är tyvärr många honor som föder sin första kull, både vid

7- och 8-månaders ålder. Dvs de är själva unga tonåringar

 när de föder. Som om ens tolvåriga dotter (om jag nu hade en),

skulle föda barn.

I hundvärlden finns det regler för hur ung en tik får vara, när den

föder sin första kull. 

Varför finns det inte det när det gäller katter?

Inom hundvärlden finns det också regler om hur ofta en tik får

ha valpar, hur många kullar den får ha, och hur gammal den

som mest får vara vid sista kullen. 

Man måste också ha friskhetsintyg på tikar över 7 år (tror att 

gränsen är satt där), om man ska para den.

En katthona kan få 2-3 kullar på ett år, varje år, tills den

dör av brusten livmoder, eller något annat fysiskt slitage.

Missan kom in med 3 nyfödda ungar. Hur många kullar hon

fått i sitt liv, vill jag inte tänka på. Hon fick akut-kastreras innan

ungarna slutat dia, då hon blev sjuk. Jag har en bild på hennes

livmoder, men jag ska inte plåga er med att visa den. 

Vad jag kan säga är att, den såg mer ofräsch ut, än en köttbit

som legat i rumstemperatur för länge.

Missan klarade upp krisen, två av ungarna överlevde, 

den svarta dog tyvärr, och idag lever hon som en uppskattad

familjemedlem i utkanten av Höör.

 De här två hittades på egen tass vid ett bageri, nu nyligen. Ingen

mamma syntes till, inga fler ungar heller. 

Tyvärr känns det inte som om budskapet om problemet med hemlösa

katter, går in i huvudet på de som låter sina honor få ungar.

Jag vet inte hur man ska få dessa att förstå vilket lidande

de bidrar till med sin s k "uppfödning". 

Och vad de utsätter sin hona för, då de låter den få kull på kull

på kull.

Inte sällan ser man annonser på Blocket, i augusti, om den andra 

kullen till salu efter samma hona. 

Dvs hon ger fortfarande di, då hon blir på smällen igen. 

Fullt lagligt kan man låta sin hona utstå detta elände.

De honkatter vi får in, är i regel max 2-3 år. I sällsynta fall dyker

det upp en äldre.

Vad händer med alla honor i åldrar däremellan? Vill vi ens

tänka på det?

 Nej, alla kattvänner måste ta sitt ansvar. Var inte rädd för att 

säga åt din granne, dina bekanta, din familj, att de MÅSTE

kastrera sin katt. Problemet är för stort, för att man ska vända

ryggen åt det. Följderna för de drabbade katterna är alldeles

för kostsamma!

Helen FHHK