Kastrering

I onsdags kastrerade vi lilla Malva. Hon är ganska

nyinkommen, en katt som troligen är dumpad.

Hon har hållit till hos en kvinna ett tag, kommer från

"ingenstans", och ingen ville kännas vid henne.

Malva, nykastrerad.

Malva visade sig vara dräktig, som så många andra katthonor

är nu.

En del honor är dräktiga för andra gången i år....

Vi kastrerar alla dräktiga honor vi får in. 

En del tycker att de som är dräktiga, ska få gå hela dräktigheten

ut, och föda sina ungar. 

Oavsett om de är för unga, för gamla, för slitna. Om det är

första, andra, eller tredje gången för säsongen.

Det tycker inte vi.

 

Rosa var också dräktig vid kastreringen, tidigare i vår.

Det föds alldeles för många kattungar som det är.
Vi behöver inte låta de honor som kommer in i tid, 

föda några ungar.

Många av honorna är i dåligt skick då de hittas.
Att då utsätta dem för en födsel,
och sen digivande, är inte optimalt för honan.

Och hur som helst, är det hon som är den viktigaste individen.

Hon finns redan, och har ofta fullt upp med att själv existera.

En del honor som tas in och tillåts föda, dör i sviterna av 

förlossningen. Några är så skygga att de, då de fött sina ungar,

inte vågar ta hand om dem. 

I båda fallen står man med moderlösa ungar, och en död, 

eller olycklig hona. 

Gandalf och Bappel kom in utan mamma för tre år sedan.

Från olika ställen.

 Honan vet inte vad som ska hända så länge ungarna ligger 

i magen. Hon längtar inte efter att bli mamma.

Det är bara en följd av en parning.

Inte förrän ungen är född, vet hon det.

Jag har aldrig sett en hona sakna sina ofödda ungar.

En katt är inte en människa, med vårt konsekvenstänkande.

Hon vet inte om att hon blir dräktig då hon parar sig.

Hon vet inte varför hon hela tiden är hungrig, och känner

sig konstig. 

Hon planerar inte heller sitt födande, inte förrän i sista stund.

Många gör det inte ens då. De "råkar" bara lägga ungen

nånstans.

Jonna föddes i en tröska, troligen i Sundsvall. Hon, och hennes

2 syskon, hittades i Karlskrona, dit tröskan fraktats....

En annan liten unge, som jag tyvärr inte har bild på, 

föddes på gatan i en by. Han överlevde.

En annan aspekt på att låta dräktiga honor föda sina ungar,

är att det går inte att hitta hem till hur många katter som 

helst.

Förra året fick vi in ca 70 ungar. Hade vi låtit de dräktiga

honorna som kom in då, föda, hade vi haft runt 100

ungar till att placera ut.

Detta faller på sin egen orimlighet.

Dessutom hade de tagit hem från 100 katter som redan finns.

Hypotetiskt räknat.

Jag kan också tycka att det kanske inte är riktigt rättvist 

mot de "tillverkade" ungarna.

Men vi kan inte vara hur blödiga som helst.

Vi gynnar ingen, allra minst de redan födda katterna, 

genom att sätta fler ungar till världen.

Gränsen måste dras någonstans.

Klart att vi kan låta alla dräktiga honor föda, men sen 

måste vi säga nej till alla de som redan är födda i 

hemlöshet.

Och jag föredrar att ta hand om redan födda katter,

istället för de som ännu inte sett dagens ljus.

Helen FHHK