Okastrerade katter.....

Jag skulle kunna tjata om det i det oändliga.

Kastrera alla katter som går ut utan uppsikt! 

Släpp aldrig ut en okastrerad katt, kommer den bort,

medför det stort lidande för katten. 

 Om den är en hane, blir den bortkörd från andra hanars revir, 

hamnar i slagsmål och blir skadad.

Samt är den hela tiden stressad, då den ägnar livet åt att leta honor,

och då över stora områden.

Det finns alldeles för många hanar som Pavarotti. De är 

oönskade varhelst de kommer. 

Vi får många samtal om just stora hankatter. 

De revirmarkerar överallt, och jag kan förstå att folk blir

irriterade, när deras verandor, soffdynor, och mera känsliga

ställen, blir nerkissade av stinkande hankattsurin.

De slåss med alla grannskapets katter, och jamar högljutt

på nätterna.

Vi har en hane som stryker förbi vår gård ibland. Man kan 

känna när han är här. En doft av kattkiss kan kännas vid

soptunnorna, eller bakom logen.

Det gör inte oss något, sådana lukter får plats i skogen.

Vi har inte heller några känsliga saker han kan kissa på.

 

Vi har försökt att få tag i honom, men våra egna

 stallkatter sitter i fällorna på löpande band....

Han får gärna vara här, men då i kastrerat skick....

En liten Missan solar.

De okastrerade, vuxna, hankatter vi får in, är oftast i

ganska dåligt skick.

De är smutsiga, fulla med ruvor, ibland öppna sår, samt

har massor av fästingar. 

Ofta är de magra, med risig päls, samt luktar riktigt illa.

Hur bra mår man då, i sitt okastrerade tillstånd?!

En del tycker att de ska vara okastrerade, för att få ha 

sitt lilla roliga.

Men är det värt allt lidande, för att ha några minuters roligt,

med väldigt långa mellanrum?

Är det roligt för dom, att springa runt hela bygden, och leta

efter en hona att sätta på?

Katten är ett tamdjur, inte ett vilt djur! Honorna löper året om,

alltså gör hanarna det också.

 

Zack, som sprang runt ett äldreboende, och gjorde honorna

i området på smällen. 

Nu är han kastrerad, och bor på en gård, i ett paradis för

katter! 

Honor som får gå ut okastrerade, blir så gott som alltid dräktiga.

Även de kan springa långt när de löper.

Kommer de bort, kan väl alla tänka sig in i vilken situation

de hamnar i, om de försvinner....

För att inte tala om deras ungar.

Ibland, eller alldeles för ofta, läser man annonser om

bortsprungna kattungar.

Ibland har de rymt genom dörren, men alldeles för ofta,

har folk släppt ut sin nyinköpta unge, för att den på 

egen tass ska upptäcka världen.

Ärligt! Hur dum får man bli?!

För små för att gå ut!

Nästan ingen släpper ut sin lilla valp vind för våg. 

Vad är skillnaden?!

Jag tycker inte synd om dessa "kattägare". 

Däremot är det väldigt synd om katten, som hamnar hos

sådana obetänksamma människor.

Helen FHHK