På förekommen anledning.

Allting upprepar sig, gång på gång på gång.

Den som hör av sig till oss om upphittade katter, och vill att vi

ska ta hand om dem, måste finna sig i att vi ibland tvingas säga nej.

Ingen har rätt att bli vrång över detta.

Vi är inte skyldiga att ta hand om alla världens hemlösa katter.

Det är en omöjlighet. 

Jag är så trött på folk som kräver att vi ska ställa upp, och som

när vi inte gör det, blir sura, och kastar skit.

Personligen tar jag inte åt mig, jag vet vad jag gör, 

vad vi som förening gör, för väldigt många hemlösa katter.

Däremot blir våra nyrekryterade medhjälpare ledsna över det.

Och dessa vill vi absolut inte mista, då de verkligen behövs!

 

Loppan.

När man går omkring med konstant huvudvärk, stressad

för att trycket är så stort av alla katter som är inne, av de 

av dom som är sjuka, och av de som väntas komma in, då ska 

man förväntas orka ta in ännu en katt. Och ännu en, och...

Varje gång jag tänker att jag orkar inte ta in en enda katt till, 

ringer telefonen. 

Jag måste sluta att tänka....

Odöpt sötnos, kille. Lite försiktig, men han blir säkert en

charmknutte med tiden.

För varje år blir problemet med hemlösa katter värre.

Jag vet inte om det beror på att de blir fler, eller om folk

helt enkelt hellre ringer en förening, än jägare.

Jag hoppas att det är det sistnämnda.

Utöver de hemlösa katterna, har vi haft några stora ärenden 

med övergivna och vanvårdade katter.

Supertrevlig kille, spinner så fort man tar i honom. 

Vi vet också att vi har några större kattärenden framför oss.

Öppnar man sedan Blocket, och ser alla de som annonserar

ut sina egenuppfödda kattungar, blir man så oändligt trött.

Jag undrar hur många av dessa ungar som ska hittas dumpade

i höst....

Helen FHHK