När jag rör mig inne i tätorter, ja framförallt Höör i mitt fall, slår det mig hur många katter det rör sig fritt ute på gatorna. Bland trafik, bostadskomplex, vid järnvägen, ja i stort sett överallt där jag aldrig i livet skulle släppa varken hund, katt, eller småbarn, lösa utan uppsikt.
Och jag undrar ständigt över hur man med berått mod bara kan öppna dörren och släppa ut sin "älskade" katt i den miljön. För jag förutsätter att katten är älskad. Eller snarare hoppas jag det. Ingen katt förtjänar att vara oälskad.
När jag sedan läser på Facebook, slår det mig hur många saknade katter det finns. Katten släpps ut, i många fall olämplig miljö, och sen kommer den inte hem igen. Och ägarna sitter och utgjuter sig över hur ledsna de själva, och framförallt barnen, är. De enda jag kan tycka synd om, är katten och barnen. De har inte någon del i dumheten. Den får föräldrarna stå för. En del har också för sig att kattungar kan börja gå ut i den späda åldern av 3-4 månader. "Bara jag har chipmärkt den" , är det vanligaste vi hör. Okastrerad, för liten, och ung, släpps den ut vind-för-våg. Ett lätt byte för rovfåglar, räv, och andra djur. Hej och hå! Släpp ut ditt ettåriga barn samtidigt, så kan de förvilla sig bort tillsammans!
Hur tänker folk? Tänker de alls?
Jag undrar!
Vi har många nu som vill adoptera katter. Men problemet är att de inte läser vår lättförståeliga text på hemsidan, innan de fyller i formuläret.
Vi placerar INTE ut katter, som ska gå ut, nära stora vägar. Inte heller ensamma kattungar, där det inte finns katt i hemmet sen tidigare. Inte ensamkatter till folk som är hemifrån minst tio timmar per dag. Därför anser jag att folk faktiskt inte har rätt att bli sura när de inte får adoptera en katt från oss, när de inte uppfyller kriterierna.
Jag säger inte att det behöver var ett dåligt hem, men det passar helt enkelt inte våra katter, med den historien de flesta har bakom sig. Vi lägger inte vår själ i de små liven, bara för att de ska bli överkörda, eller på annat sätt hamna fel. Sen kan det bli fel ändå, vi är inte synska, men vi försöker minimera riskerna efter vårt eget omdöme och förmåga.
Det kan också dröja lite med våra svar. Alla i vår förening jobbar heltid, samt har mycket annat föreningsarbete. En del har väldigt bråttom med att skaffa katt. Det ska vara här och nu. Dröjer det två dagar, har en del redan skaffat katt på annat håll. Och det är ju ok, men det är inte ok att inte skicka ett meddelande om det till vår förmedlare, så att hon slipper lägga tid och energi på att ringa upp vederbörande.
Allt arbete vi lägger ner på katterna och föreningen, är på vår fritid. Och vi gör det utan någon som helst ersättning.
Jag vet att jag har skrivit det otaliga gånger, men hos vissa går det helt enkelt inte in. Och nej, vi har inga bidrag från kommun, eller stat. Hela föreningens existens bygger på frivilliga donationer från frikostiga kattälskare. Som tur är är ni många, och vi uppskattar er verkligen! 💓
Vi är dessutom en förening som tar hand om hemlösa katter. Inte folks privata, som de av någon anledning inte kan ha kvar. Vi har varken kapacitet platsmässigt, ekonomiskt, eller tiden, att ta hand om folks privata katter. Har man skaffat sig ett djur, får man själv hitta ett nytt hem till det, när man inte har plats för det i sitt liv längre.
Just nu försöker vi dessutom trappa ner lite. Vi behöver andas. I den mån det tillåter sig att göra det. Det är åtminstone ett mål för den närmaste framtiden. Själv ser jag fram emot pension, då jag inte har ett arbete som tar upp alltför mycket av min tid. Men det är några år tills dess.
Helen FHHK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar